Biblioteket förde en tynande tillvaro fram till 1919, då det nybildade ABF (arbetarnas bildningsförbund) tog över biblioteket från arbetarkommunen. Arbetet sköttes fortfarande av intresserade arbetare på sin fritid mot ett begränsat arvode. Anslag till bokinköp fick man dels från ABF:s lokal­avdelning i Eskilstuna, dels från Eskilstuna stad. På detta sätt fortgick rörelsen i fem år. Lånefrekvensen ökade från år till år. Då det med tiden blev omöjligt att sköta biblioteket som en fritidssysselsättning anställdes på sommaren 1924 en bibliotekarie och en biblioteksassistent. Biblioteksassistent under några sommarmånader 1924 var Alva Reimer från Slagsta, senare känd som politikern och Nobelpristagaren Alva Myrdal. 1924 omfattade bokbeståndet 8.000 band, antalet lån i ABF-biblioteket uppgick 1924 till 36.000.

De båda rummen i Folkets Hus blev snart otillräckliga, men åren 1923-24 löstes lokalfrågan i och med teater­byggnadens uppförande. Denna kombinerades nämligen med en flygel­byggnad, i vars bottenvåning biblioteket inrymdes. Studiecirkelrum och föreläsnings­sal inrättades även för ABF:s räkning i samma flygels andra och tredje våning. I januari 1925 omorganiserades biblioteket efter en sammanslagning med IOGT:s bibliotek till Eskilstuna Folk­bibliotek. Lokalerna i Folkets Hus var nu för trånga men situationen löstes då den nya teater­byggnaden uppfördes.

Biblioteket var stängt den 1 juni-21 augusti 1925 inför inflyttning i den nya lokalen. Biblioteket öppnades i den nya lokalen den 21 augusti men den officiella invigningen skedde först den 17 oktober.

Hur såg det då ut i det nya bibliotek som invigdes den 17 oktober 1925? Till höger om garderoben låg bokexpedition­en med dess omfattande diskar samt det omfångs­rika bokutställnings­rummet. Innanför garderoben och biblioteks­rummet låg läsrummet för vuxna som rymde ett trettiotal platser. Där fanns referenslitteratur, uppslagsböcker samt tidningar och tidskrifter avsedda att läsas på plats.

Till vänster om vestibulen hade biblio­tekarien sitt tjänste- och arbetsrum. Bibliotek­arie vid tiden för det nya bibliotek­ets öppnande var Ingrid Rosendahl som kom från Helsingborg och assistent var biblioteks­biträdet Hilma Pettersson-Berger. Personalen var till en början sysselsatt med katalogisering av bokbeståndet som vid öppningen bestod av 9.000 band.

Inredningen var av grönfärgad furu. Eskilstuna-­Kuriren skrev om det nya biblioteket: ”Lokalerna göra ett ganska behagligt intryck. Det är endast den underliga gröna färgen som man inte förstår. Men den förstår väl arkitekten istället. Hemtrevlig verkar särskilt ungdoms­­avdelningen. De olika avdelning­arna skiljs av glasväggar. Det finns blommor lite varstädes. Belysnings­­anordningarna förefalla ändamålsenliga och inbjudande. Det hela kunde - med en annan färg - måhända ha verkat ännu mera inbjudande, men färgen kan ändras om den blir för trist. Som det nya bokhemmet nu står färdigt att mottaga allmänheten är det både vackert och inbjudande och blir väl hemtrevligt i samma mån som det befolkas”.

Bibliotekets barn- och ungdoms­avdelning öppnade några dagar efter invigningen, den 19 oktober. I barn­avdelningens särskilda läsrum fanns sagoböcker och bilderböcker som de yngsta kunde glädjas åt. Elsa Beskows böcker liksom Ivar Arosenius bok ”Kattresan” var populära barnböcker vid denna tid.

Öppettiderna i biblioteket var under den första tiden begränsad: vuxen­avdelningen var öppen måndagar, onsdagar och fredagar 12.00-13.00 och 17.00-20.00. Dessa öppet­tider utökades successivt. Ett tidigare tillämpat system med avgifter för låntagarna slopades nu, alla lån i det nya biblioteket var avgiftsfria. Alla som bodde i Eskilstuna eller dess omgivning kunde låna böcker på biblioteket. Eskilstuna hade fått ett folk­bibliotek som var tillgängligt för alla.

Vilka böcker lånades då på Eskilstuna stadsbibliotek under de första åren? Bland de stora svenska roman­författarna var August Strindberg, kanske beroende på sin radikalism, populär liksom Selma Lagerlöf. Jack Londons äventyrs­romaner, till exempel ”Skriet från vildmarken”, lånades flitigt både av äldre och yngre låntagare. Lättsammare romantiska romaner, ofta skrivna av för­fattare som är bortglömda i våra dagar, fanns också represent­erade i kortkatalog­erna på biblioteket. Ellinor Glyn, författare till romantiska skandal­romaner på 1920-talet, är ett exempel.

Huvuddelen av bibliotekets intäkter kom efter 1925 från Eskilstuna stad. Bibliotekets anslag uppgick under 1926 till 17.000 kronor, varav anslag från Eskilstuna stad 12.000 kronor. Åter­stoden kom från ABF (2.000 kronor) och gåvor från privat­personer. Den 1 januari 1930 uppgick biblioteket helt i stadens ägo och blev Eskilstuna stadsbibliotek. Det hade nu gått mer än 40 år sedan Eskilstuna Arbetare­bibliotek grundades och den långa vägen till ett kommunalt stadsbibliotek var fullbordad. I februari 1931 blev biblioteket också central­bibliotek för Södermanlands län.

Text nedan är från en folder som beskriver det nya biblioteket.

Det nya huvudbiblioteket

ligger mitt i stan och bildar till­sammans med lokalerna för studie­verksamheten och med teatern ett kulturcentrum.

Tanken bakom nybyggnadens placering är den, att här ska besökaren möta en vänlig och trivsam miljö lämpad både för studier och forskning och för en stunds avkoppling i en kulturellt stimulerande omgivning. Dörrar finns i bibliotekets bottenvåning i huvudsak till forskar- och arbetsrum, allt annat är öppet och lättillgängligt.

Från huvudentrén med sin rullstols­ramp för handikappade kommer man in i den stora entréhallen med utställnings­montrar och vinter­trädgård med sittplatser. Genom de stora glasväggarna kan man se in i bibliotekets olika avdelningar och ut på den lilla läsgården, en inbjudande och blommande oas under den blida årstiden. Från läsgården leder en trappa upp till solaltanen över läsesalen.

Innanför entréhallen ligger expeditions­hallen med sin långa expeditionsdiskmed fotomekanisk utlåning, som gör att låntagarna snabbt kan betjänas. Här finns också en snabbreferens-avdelning med adress- och handelskalendrar, tid­tabeller o.d., garderob, tidnings­läsrum med 45 in- och utländska tidningar samt TV-rum.

Läsesalen med en långvägg mot läsgården ger med sina milda grå och gröna färger trots sin öppenhet läsro och avskildhet.

Från läsesalen kan man söka sig till ännu lugnare studierum: Sörmlands­rummet med hembygds­litteratur eller forskar­rummet med läsapparater för mikrofilm och bibliotekets bestånd av filmade tidningar och kyrkböcker. Här finns skåp med fack för forskarna. För den som behöver använda skrivmaskin finns också ett litet avskilt maskin­skrivningsrum.

Barnbiblioteket har sin egen ingång närmare Rademachergatan, men i glasväggen mot stora entréhallen finns en dörr, genom vilken vuxna besökare kan lämna in småbarnen för att själva i ostörd ro få ägna sig åt det biblioteket kan bjuda. Naturligtvis är föräldrar och lärare själv välkomna till barn­biblioteket för att låna bilderböcker och andra böcker åt barnen.

I det stora ljusa biblioteksrummet bedrivs en mångskiftande verksamhet: här läses och lånas, löses tävlings­uppgifter, som ger förtrogenhet med kataloger och uppslagsböcker, här disktueras, ritas och spelas schack. I sagorummet "Snäckan" en trappa ned berättas sagor och läses högt på svenska och finska, grupper av barn spelar kasperteater och ser på TV och diskuterar vad de sett.

En trappa ned finns också bibliotekets hörsal med 144 platser. Det används för bibliotekets egen verksamhet men hyrs också ut. Barnavdelningen har här regelbundna filmvisningar och hoppas snart lunna starta barnteater­verksamhet. Till salen, som vuxna besökare når från huvudentrén, hör också en foajé och ett maskinrum med filmprojektorer för smal- och bredfilm.

Källarutrymmena upptas i övrig av bibliotekets magasin, länsavdelning­ens bokförråd, reproduktions­avdelning, mindre bokbinderi samt garage med lastkajer för bokbussar och paketbil.

Personalen har sin ingång från Rademacher­gatan. I en vinkel, som omfattar bokhallen och står i god kontakt med denna, ligger inköps- och katalogavdelningen samt arbetsrum för bibliotekarier och kansli. En trappa upp finns ytterligare arbetsrum samt personalens lunchrum, som genom en vikvägg kan förenas med ett mindre grupprum och då användas av föreningar, som vill förlägga ett sammanträde med biblioteks­information hit.

Några fakta kring biblioteket

Byggnaden påbörjades i februari 1962, togs i huvudsak i bruk under 1964, men färdigställdes först under 1965.

Byggnaden har ritats av arkitekt SAR Gustaf Lettström och uppförts av Byggnadsfirman Anders Diös AB. Inredningsarkitekter har varit arkitekt­erna SIR Lia Gottfarb och Hans Johansson.

Fasaden är klädd med granit och skiffer.

Bokhyllorna är av ljus ek och inredningen i övrigt i ek och ask.

För trädgårdsanläggningarna svarar arkitekt FST Walter Bauer och stads­trädgårds­mästare Bertil Bengtsson.

Den konstnärliga utsmyckningen har hafts om hand av stadens konstinköps­nämnd och består av:

• "Text och tecken" bronsskulptur och fontän av Bengt Amundin, huvudtrappan och Biblioteks­platsen.
• "Myrorna" mobil bronsskulptur av Knut-Erik Lindberg, läsgården.
• "Groende frön" fönster i glasmosaik av Uno Lindberg, expeditionshallen.
• "Mor och barn" bronsskulptur av Lisa Eriksson, bokgalleriet.
• "Eldfångst" oljemålning av C. O. Hultén, bokhallen
• "Spansk stad" oljemålning av Sixten Lundbohm, bokhallen.
• "I kalifens trädgård" textil väggbeklädnad med applikationer av Wiveca Claeson-Lindberg.
• "Ridå" av Kaisa Melanton, hörsalen.

Golvytan i biblioteket är 4.600 kvm, därav 2.260 kvm i bottenplanet och 505 kvm i gallerivåningen.

Volym: 20.200 kbm.

I utlåningsavdelningar och läsrum finns 1.700 m bokhyllor samt i magasin och närmagasin 4.800 m bokhyllor.

Bokbeståndet var den 1/1 1965 177.293 band. Senaste årsutlåning för hela biblioteket var 448.575 band.

----------

Eskilstuna stadsbiblitek har till uppgift att främja studier, utbildning och annan kulturell aktivitet genom att kostnadsfritt och i samverkan med bibliotek av alla slag ge tillgång till böcker och annat material från information, kunskap, bildning, förströelse och konstnärlig upplevelse.